Använder MISTRA väljarnas pengar för forskning eller för politisk propaganda för planekonomi ?
2018-06-14
(Tyvärr bakom betalvägg)
Här en replik på ett inlägg, som gått i flera tidningar och som kan läsas här:
+ – + – + – +
En ”enorm” ny världsmarknad enligt Parisavtalet förutser Lars Zetterberg och Filip Johansson. De företräder IVL och Chalmers i en rapport finansierad av forskningsstiftelsen Mistra, skapad med kapital från löntagarfonderna, väljarnas pengar.
För att minska utsläppen av koldioxid nämner de nio särskilt viktiga budskap. Dessa förklarar att ”Det behövs”, ”Det krävs”, ”det måste” och i ett enda budskap: ”Kommunerna bör”.
Undermeningen är: Eftersom kraven avser olönsamma åtgärder skall politiken tvinga fram dem med subventioner och regelkrav, så som redan görs för vindkraft och elbilar. (Notera att nu går vindkraftbolag i konkurs.) Även där ”bör” gäller, avses beslut av politiker.
Rapporten är alltså ett politiskt program inför en kris: Utsläppens uppvärmning av klimatet, en hypotes från klimatpanelen IPCC. En hypotes är en gissning.
MEN, i en forskningsstiftelse liksom på en högskola är normalt första prioriteten för ett projekt att ”kolla källorna”, fakta: Koldioxid är växternas viktigaste näring, vilket givit klara resultat av utsläppen sedan 50-talet:
1. Satellitfoton visar 13 procent ökad grönska, Öknarna har krympt.
2. FAO registrerar 40 procent ökade skördar på 20 år.
3. Världsbanken beräknar att antalet extremt fattiga minskat från 37 procent 1990 till mindre än 10 procent 2015.
4. Mätningar på planeterna visar att koldioxid inte påverkar deras marktemperatur. Atmosfärens massa avgör.
5. Solen aviserar nu en kallare period, som tycks ha börjat för två år sedan.
6. IPCC:s hävdande av 97 procents stöd för hypotesen bland klimatforskarna visar sig bara gälla 41, 49 eller 75 personer.
Ingen verkan av koldioxid har kunnat mätas. Detta nämns inte i rapporten. Den handlar således inte om forskning utan utgör ett konsultarbete beställt av ”politiken” i vid mening. Mistras styrelse har sex ledamöter från statliga organ, tre från storföretag och en ekonom.
För rapporten används ”allmänna medel” till politisk propaganda, vilket nu blivit vanligt. Ett annat exempel är ”Initiativet Fossilfritt Sverige”, som startats av regeringen och nu propagerar för ständigt nya satsningar av skattepengar.
Rapporten noterar effekterna av den skattebetalda propagandan: ”Befolkningen är oroad . . . hög acceptans för nya styrmedel.”
Väljarna har förletts att tro på en bluff och en lögn. Utsläppen är bra!
De nio buden ser jag som ett recept för planekonomi, orsaken till Sovjets kollaps.
Det är den verkliga krisen: Vår demokratis glidning mot totalitarism, kommunism, med skattebetald propaganda.
Sture Åström
Nätverket Klimatsans
+ – + – + – +
Konsultuppdrag eller forskning
När man skall bygga ett hus, är det viktigt att veta hur mycket det kommer att kosta, åtminstone ungefär. Då anlitar man en konsult, för att göra en kalkyl. Han har varit med om att bygga många hus och har erfarenhet av vad deras olika delar kostar. Hans arbete kallar ingen för “forskning”.
I Mistras projekt finner jag inga försök till seriös forskning, d.v.s. att undersöka förutsättningarna för det planerade arbetet. De har inte ens försökt kolla grunden för hela arbetet: Har koldioxid någon mätbar effekt ?
Arbetet förefaller närmast vara en beställning från den politiska sektorn avsedd att utgöra motiven för kommande politiska beslut om subventioner och regleringar, för att tvinga in ekonomin i en “fossilfri” tillvaro.
Grundlösa spekulationer
Observera att byggkonsulten hade varit med i många byggen och han hade därför omfattande erfarenhet av det han skulle kalkylera. Här handlar det om att pressa in samhället i ett tillstånd, som ingen varit med om förut. Här tycks “forskarna” ha lekt med datorsimuleringar av tillstånd de inte haft erfarenhet av, således har indata måst “antagas” d.v.s. gissas.
Hela påståendet om en “enorm världsmarknad” vilar alltså på gissningar och grundlösa spekulationer. Det kan bara betecknas som “önsketänkande”.
Demokratins förutsättningar
Historien visar att demokrati kan endast existera tillsammans med “Frihet”, viktigast är “Yttrandefrihet” och “Fritt företagande”, d.v.s. marknadsekonomi.
Under decenniers affärer i Östeuropa har jag på nära håll kunnat följa planekonomins oförmåga till rationellt agerande, det som till slut förde till kollaps.
Planekonomins kollaps
I planekonomin skall allt göras förståndigt och ytterst rationellt. Därför måste politikens överordnade makt styra även ekonomin, d.v.s. produktionen, med intelligenta regler.
Politikerna kan förstås inte veta allt om allting, så de kallar till sig “experter”. I realiteten blir det dessa som skriver reglerna och styr utvecklingen.
Men okunniga politiker kan inte se skillnaden på en verklig expert och en charlatan. Den senare har vunnit framgång med talangen att lyssna sig till vad åhöraren, politikern, vill höra, och sedan förespegla de resultat politikern önskar. Okunniga politiker väljer oftare charlataner än kunniga personer till experter.
Rundgång mellan politik och forskning
I Sverige tillämpades länge sunda principer med “Offentliga Utredningar” innan stora beslut skulle tas. En viktig princip var att olika synpunkters företrädare skulle finnas bland medlemmarna i utredningen. Och forskningens resultat skulle ingå i underlagen.
Det var i den epoken då landet gick från ett av de fattigaste till ett av de rikaste i världen.
MEN, här anammades mantrat: ALLT ÄR POLITIK. Så skulle politiker ha majoritet i allt fler styrelser av olika slag, bl.a. i universitetens styrelser. Politiken avgjorde vilka som skulle få anslag av skattemedel. Professorer blev de som levererade sådana resultat, som politiken kunde motivera önskade beslut med. Pseudovetenskap istället för riktig vetenskap.
Dessa professorer används sedan av politikerna som “experter”. Titeln “professor” är idag en indikation på djup kunskap endast om titeln erhölls för länge sedan.
Vi har fortfarande offentliga utredningar, men de besätts numera oftast med aktivister för en politisk idé.
Devalvering av begreppet “Forskning”
Bland såväl “politiker” som “forskare” finner vi idag personer som “brinner för” någon idé, aktivister. Genom rundgången mellan politik och forskning går enorma summor av skattemedel till sådant som Mistras projekt är ett exempel på: Spekulationer och drömmar om en omöjlig framtid. I förljugenhetens tidevarv kallas sådant trams för “Forskning”, vilket innebär en katastrofal devalvering.
Civilisationens undergång
Om det får fortsätta, blir det den moderna civilisationens undergång, så som en gång i Östeuropa och så som nu praktiseras i Zimbabwe och Venezuela.
S. Å.
+ – + – + – +
by 
