Fossil kauri trädstam funnen i Ngāwhā, New Zealand, daterad 42.000 år gammal
Man vet att Jordens magnetfält växlar polaritet ibland. Det senaste seklet har den magnetiska nordpolen vandrat från norra Kanada, förbi den geografiska nordpolen och fortsät-ter i ett ökat tempo mot Sibirien, nu med 80 km per år. Ett så snabbt tempo kan tyda på att en växling av polariteten är på väg.
Vid jordarbeten för grunden till ett kraftverk i Nya Zeeland fann man en ovanligt väl bevarad trädstam av Kauriträd. Dess ålder kunde fastställas till 42.000 år och dess trädringar omfattade 1.700 år. Fyndet studerades ingående, vilket rapporterades dels i tidskriften Science 2021-02-19 och dels i en artikel i tidskriften New Atlas 2021-02-22.
Ur den senare tar jag några klipp nedan. Dock spekulerar ett par av forskarna om vad man kan utläsa av resultaten på ett sätt jag finner väl långsökt.
+ – + – + – +
Polväxling för 780.000 år sedan
Den senaste stora geomagnetiska polväxlingen inträffade för 780.000 år sedan. Många forskare menar att det länge varit dags för en liknande händelse. Mellan dessa fullständiga polväxlingar, som kan vara upp till 10 000 år, finner vi kortare störningar av jordens mag-netfält. Dessa kallas “geomagnetic excursions”.
Sådana är kortlivade och innebär tillfälliga förändringar av jordens magnetfält som varar allt från några hundra till några tusen år. Den senast registrerade geomagnetiska “exkursionen” är känd som Laschamps-exkursionen, vilken den ägde rum för cirka 42 000 år sedan.
“Laschamps- exkursionen var sista gången de magnetiska polerna vände”, förklarar Chris Turney, medförfattare till en ny banbrytande studie som undersöker denna händelse. “Polerna bytte plats i cirka 800 år innan de ändrade uppfattning och bytte tillbaka igen.”
Forskare har känt till dessa dramatiska händelser under lång tid, men de har aldrig förstått tydligt vilken inverkan de haft på livet eller miljön. Det är tills för några år sedan, då ett gammalt fossiliserat träd upptäcktes i Nya Zeeland.
En ny djärv studie
I en ny djärv studie, publicerad i tidskriften Science, använde forskargruppen detaljerade radiokoldata från det antika trädet för att skapa en ny tidslinje för jordens atmosfär över hela den period som sträcker sig över en Laschamps Exkursion.
Teamet körde sedan en global klimatmodell, som inkluderade tidigare insamlade data från hela världen, för att utforska vilka akuta effekter denna typ av störningar i magnetfältet hade på miljön.
Livet, universum och allt
Resultaten avslöjar en oerhört dramatisk period av miljöförändringar, särskilt under tiden som ledde fram till de några hundra år som jordens magnetfält var omvänt. Studien räknade fram ett utarmat ozonskikt, högre nivåer av ultraviolett strålning och ökad atmos-färisk jonisering, allt sammansmält för omkring 42 000 år sedan.
Som en hyllning till författaren Douglas Adams – i vars bok Liftarens guide till galaxen superdatorn Deep Thought räknar ut att svaret på den ultimata frågan om livet, universum och allt är “42” – kallade forskarna denna specifika period för “Adams Transitional Geomagnetic Event”.
“Ju mer vi tittade på data, desto mer pekade allt på 42”, säger Turney. “Det var kusligt.”
Alan Cooper, medförfattare till studien, föreslår att ett antal nya miljötillstånd skulle ha uppstått under denna så kallade “Adams Event”. Norrsken, till exempel, skulle ha varit utbrett över hela planeten, tillsammans med extraordinära elektriska stormar på grund av ökad andel joniserad luft.
“Dåtidens människor runt om i världen skulle ha sett fantastiska norrsken, skimrande slöjor och töcken över himlen”, säger Cooper. “Det måste ha verkat som dagarnas slut .”
Inspirerade till grottkonst ?
Den kanske mest kontroversiella delen av den nya studien är mängden av hypotetiska spekulationer forskarna gör mellan Adams-händelsen och livets utveckling på jorden. En länk som togs upp antyder att störningen av magnetfältet ledde till mer grottkonst, underbyggd av behovet för människor att söka skydd från den ökade ultravioletta strålningen.
“Vi tror att de kraftiga ökningarna av UV-nivåer, särskilt under soleruptioner, plötsligt skulle göra grottor till mycket värdefulla skydd”, föreslår Cooper. “Det vanliga grottkonstmotivet med rödockra handavtryck kan signalera att färgen användes som solskyddsmedel, en teknik som fortfarande används idag av vissa grupper.”
Slutet för neandertalarna ?
Andra djärva spekulationer i studien är att Adams-händelsen både föranledde utrotningen av flera arter av megafaunan i Australien och påskyndade slutet för neandertalarna.
Chris Stringer, från Natural History Museum of London, kallar den nya studien viktig men ifrågasätter också några av dess breda hypoteser. “Författarna gör också en koppling till neandertalarnas fysiska utrotning för omkring 40 000 år sedan och jag tror att det säkert kunde ha bidragit till deras bortgång”, sa han i en intervju med The Guardian. “Men de överlevde längre och sträckte sig över mer än bara Europa, och vi har mycket dålig kunskap om tidpunkten för deras slutliga försvinnande över delar av Asien.”
Varningstecken ?
Genom att byta till vad forskningen kan berätta om livet på jorden idag, föreslår Alan Cooper försiktigt att hans teams forskning ger nya insikter om hur världen skulle påverkas om något som Adams Event skulle hända nuförtiden. Han pekar på den magnetiska Nord-polens snabba vandring över norra halvklotet som ett potentiellt varningstecken. “Denna hastighet – tillsammans med försvagningen av jordens magnetfält med cirka nio procent under de senaste 170 åren – kan indikera en kommande vändning”, säger Cooper. “Om en liknande händelse inträffade idag skulle konsekvenserna bli enorma för det moderna samhäl-let. Inkommande kosmisk strålning skulle förstöra våra elnät och satelliter.”
+ – + – + – +
Varning för “klimatmodeller”
Google finner ingen svensk referens till denna rapport med dess sensationella spekula-tioner. Dessa får störst plats i artikeln. De utgår från resultat framräknade med en “global klimatmodell”. Med dem anser sig teamet “utforska” effekterna på miljön av magnetfältets variationer. Då ingen trovärdig sådan finns, måste jag betrakta spekulationerna som fantasier helt skilda från seriös forskning.
Men detta sätt att “arbeta” är vad en stor andel av all “klimatforskning” ägnar sig åt. Det kan inte vara riktig forskning utan måste mera anses som “tidsfördriv”.
+ – + – + – +
by