Enercons vindkraftverk av typen E-138 EP 3, varav 63 har vingar med tillverkningsfel
Typen har den nominella kapaciteten 4,2 MW med rotordiameterna 138,25 meter. Varje vinge blir då c:a 66 meter lång och torde väga c:a 20 ton. Typen utmärks av att generatorn är direktkopplad och har så stor diameter att ingen växellåda behövs.
Piteå-Tidningen rapporterar att 63 verk på Markbygden har vingar från en serie, där tillverkningsfel noterats, varför de skall repareras på plats eller bytas ut.
Hur skyddas miljön
Tidningen missar dock att fråga hur miljön skyddas. Vingarna tillverkas av epoxiplast, som är ohälsosam. Reparationerna torde innebära att gammal epoxi slipas bort för att ersättas med nya lager. Slipdammet kan inte få spridas i naturen. Det skulle förgifta lingon och blåbär.
Möjligen kan även PFAS ingå i slipdammet. Wikipedia förklarar:
Per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) har vatten-, fett- och smutsavstötande egenskaper. Vissa PFAS-ämnen har hälso- och miljöskadliga effekter.
På Jyllands västkust har myndigheterna förklarat 130 nötkreatur otjänliga för konsumtion sedan man funnit höga halter av PFAS i några av djuren. De har betat på en strandäng, där man hittat PFAS, som kommit med skum från havet. Utanför kusten står många vindkraftverk. Man vet att deras vingar eroderas av vassa saltkristaller som flyger i luften och att PFAS kan ingå i deras ytbeläggning.
Vindkraftverken är närmast misstänkta som ursprung för gifterna.
För reparationerna i Markbygden måste man begära att liknande risker utreds:
- Slipas material bort från vingarna ?
- Kan PFAS ingå i slipdammet ?
- Hur förhindras spridning i naturen ?
Deponi eller transport ?
Man undrar också hur de utbytta vingarna tas omhand. Det blir över 50 ton epoxi-skrot per vindkraftverk. Det kan inte återvinnas och det bör inte brännas, eftersom giftiga gaser då bildas och all glasfiber i dem ändå blir kvar och måste deponeras. Tas de tillbaka till Tyskland eller skall de grävas ner i Markbygden ? ?
Vilken markägare vill ha sådant på sina marker ?
+ – + – + – +
by 
Huvudfelet är att alls satsa på att bygga ut vindkraft, som bara är dyr och meningslös miljöförstöring.
Dessa måste miljömässigt behandlas/betraktas på samma sätt som när asbestsanering utföres.
Saltkristaller som slipmedel, ja, men vatten fungerar också. Det finns många spår i naturen, där vatten fungerat som slipmedel på betydligt hårdare och beständigare material än epoxy. Industriellt sett, så är vatten dock ineffektivt. I vissa fall kan vatten vara problematiskt, som t.ex. i pumpar, då samma princip gäller som vid slitaget av rotorbladen.
Vatten går alldeles utmärkt att använda för att skära i metaller och har ett antal fördelar, jämfört med t.ex gasskärning. En väldigt liten värmeutveckling är en av dessa.