Isarna på polarhaven lever

Figur 1. Arktis havsis, anomalin från medelvärdet 1991 - 2020 enligt KNMI

Royal Netherlands Meteorological Institute har högt anseende och dess data har valts av Willis Eschenbach på WUWT. Honom har jag följt länge och insett att han har mycket bred bakgrund och har visat gott omdöme. Jag översätter delar av hans post på WUWT med följande rubrik:

Sea Ice Mysteries

(Havsisens mysterier)

Polarisarna har länge varit ett intresse för mig. Så låt mig bjuda in dig att ta en vandring med mig genom det nuvarande tillståndet för den arktiska och antarktiska isen på havet.

Sedan omkring 1990 har man ständigt pratat om hur människan utsläpp av CO₂ minskar mängden arktisk havsis. När den började sjunka väldigt snabbt runt 2015, talades det om att vi hade passerat en “tipping point” från vilken den arktiska isen aldrig skulle återhämta sig. Och under hela denna tid florerade förutsägelser om ett “isfritt arktiskt hav”.

Men sedan … runt 2018 återhämtade sig den arktiska havsisen.
Varför började den plötsligt minska så snabbt efter 2015?
Ingen vet. Ingen forskare på planeten kan berätta det för dig.
Varför kom den snabba vändningen och återhämtningen som började 2018?
Ingen vet. Ingen forskare på planeten kan berätta det för dig.

Efter att ha sett dessa mysterier, vad sägs om den antarktiska havsisen? Så här ser den ut:

Figur 2. Antarktis havsis, anomalin från medelvärdet 1991 - 2020 enligt KNMI

Fler mysterier:

Varför började den antarktiska havsisen, till skillnad från den arktiska, öka ganska snabbt runt 2008?
Ingen vet.
Varför skilde den sig igen från Arktis genom att plana ut mellan 2010 och 2015?
Ingen vet.
Och varför speglade den då Arktis genom att sjunka mycket snabbt från ~ 2015 till ~ 2018, och sedan, igen som Arktis, vände och började återhämta sig?
Ingen vet.

Slutligen, här är den globala situationen:

Figur 3. Den globala utbredningen av havsis, anomalin från medelvärdet 1991 - 2020 enligt KNMI

Utbredningen var i princip oförändrad från 1981 till 2008, steg till 2010, höll sig på samma nivå till 2015, sjönk till 2018 och återhämtade sig sedan nästan hela vägen tillbaka till genomsnittet 1990-2000.

Och inte en enda klimatforskare på vår välsignade planet kan berätta varför … förutom ett par saker som är säkra.
För det första, förutom att inte kunna förklara de senaste radikala förändringarna av havsisen i efterhand, fanns det inte en klimatforskare på planeten som förutspådde de stora förändringarna.
För det andra är det högst osannolikt att orsaken till de senaste svängningarna är CO₂.

Figure 4. Ökningen av halten CO₂ i atmosfären

Så totalt ineffektiv vår kamp varit mot utsläppen av CO₂.

Som man kan se har ökningen av atmosfärisk CO₂ varit stadig, stark och oförändrad … men istäcket har gått upp och ner som en berusad jojo.

Här är den konstigaste delen.

Trots misslyckandet med de många förutsägelserna om ett “isfritt Arktis”,
trots de falska påståendena att vi har passerat en “tipping point”,
trots att orsakerna till de märkliga och oväntade förändringarna i den polära havs-isen inte kan förklaras av någon och
förändringarna förutspåddes inte av någon …
klimatforskarna insisterar ÄNDÅ på att de kan berätta för oss hur den globala temperaturen kommer att se ut år 2100.

Du är fri att tro på de misslyckade domedagsprofetiorna om du vill.

Jag … jag passar. Jag har sett för många av deras förutsägelser krascha och gå upp i rök.

Varma hälsningar till er alla,