Rockström fabulerar

Rockström

2014-11-29 Rockström i SvD

Här visar vi artikeln med kommentarer av Tege Tornvall i kursiv stil:’

”Vi är redan på väg ur ett stabilt klimat”

SvD 29 november 2014. På klimattoppmötet i Lima är målet att den globala uppvärmningen inte ska överstiga 2 grader. Samtidigt kämpar många stater för max 1,5 grader – en nivå som vi i teorin redan kan befinna oss på. – Om dagens utsläppstakt får fortsätta har vi en global krissituation, säger professor Johan Rockström.

Den har yttrat sig i 11 procent mer växtlighet de senaste 30 åren och att världens spannmålsproduktion femfaldigats sedan 1930, medan Jordens befolkning “bara” ökat 3,5 gånger.

När världens länder träffas på klimattoppmöte i Perus huvudstad Lima, som inleds på måndag, är det övergripande målet att jordens temperatur inte ska öka med mer än 2 grader jämfört med förindustriell tid.

IPCC hävdar 280 ppm i tiotusentals år före industrialismen, registrerat i borrkärnor från Vostok-stationen på Antarktis. Men i isar vandrar CO2-molekylen och bildar föreningar med andra ämnen. I verkligheten har förstås CO2-halten växlat med temperatur och växtlighet mellan istider och mellanliggande värmeperioder.Det kan också konstateras på t. ex. trädringar, växters klyvöppningar och kemiska växtanalyser.

Målet formaliserades på toppmötet i Köpenhamn 2009 – av politiker. Men eniga var de inte. Redan då pläderade över hundra stater för att temperaturhöjningen ska begränsas till max 1,5 grader. Mest angelägna om den ambitiösare nivån är de länder som drabbas hårdast av den globala uppvärmningen, bland dem en rad ö-nationer och afrikanska stater.

De har “drabbats” av större skördar, mer nederbörd och mer växtlighet. Haven stiger mycket måttligt med 1-2 mm per år i avtagande takt. Flera länder sjunker under tektoniskt tryck. Andra stiger med landhöjning. Koraller följer ljuset, bygger på till vattenytan och har funnit i miljontals år. Ö-nationer investerar i nya hotell och byggnader nära vattennivån.

Även Sveriges miljö- och klimatminister Åsa Romson (MP) tycker att 1,5 grader vore att föredra. Om 2 graders temperaturökning säger hon:

– Det är många forskare som pekar på att det är en farlig nivå. Vilka?? Varför??

Samma sak säger Johan Rockström. Han är professor i miljövetenskap, chef för Stockholm Resilience Centre och har under många år placerat sig i den absoluta toppen då tidningen Miljöaktuellt rankar landets ”miljömäktigaste”.

Pseudoargument. Hans kritiklösa meningsfränder belönar honom. Han är agronom. IPCC godkänner utåt endast uttalade “klimatforskare” = sådana som begränsar sig till påstådd mänsklig påverkan. Med det måttet platsar Rockström.

Enligt honom är 1,5 graders uppvärmning vad vetenskapen bedömer att människan bör kunna klara. Högre temperaturer än så ökar riskerna dramatiskt.

– Vår stora utmaning är inte om vi står pall i en värld som är 1,5 grader varmare. Vår stora utmaning är att inte starta självförstärkande processer som leder oss till 3 eller 4 grader.

I så fall försätter vi oss i en katastrofal situation, påminner Rockström.

Jorden har med mycket rikare växt- och djurliv upplevt långa, stabila perioder med 5-10 grader högre temperatur och 3-20 gånger högre CO2-halt.

– Den globala temperaturen har ökat med maximalt 1 grad under de senaste 10 000 åren. Vi är redan på väg ut ur det stabila klimat som varit förutsättningen för att utveckla dagens samhällen, säger han.

Varmast efter senaste istid var holocens klimatoptimum för 5-7.000 år sedan. Behagligt klimat hade Doggerland på nuvarande Nordsjöns botten för ca 8.000 år sedan, men det sköljdes bor när en isbarriär brast i Nordamerika och släppte loss en enorm flodvåg. IPCC hävdar 280 ppm i tiotusentals år före industrialismen, registrerat i borrkärnor från Vostok-stationen på Antarktis. Men i isar vandrar CO2-molekylen och bildar föreningar med andra ämnen. I verkligheten har förstås CO2-halten växlat med temperatur och växtlighet mellan istider och mellanliggande värmeperioder.Det kan också konstateras på t. ex. trädringar, växters klyvöppningar och kemiska växtanalyser.

I Lima kommer världens beslutsfattare att vässa argumenten med hjälp av den 40-sidiga slutrapport som FN:s klimatpanel, IPCC, nyligen presenterade. Där sammanställer forskarna den senaste vetenskapen och levererar dessutom en ”kolbudget” för hela klotet.

Denna rapport förhandlas fram mellan panelens delegater, utsedda av FN:s medlemsstater efter jämlikhets- och rättvisekriteria snarare än kompetens och kunskaper. Den bortser från motsägande fakta rörande hav, moln och solaktivitet för att de a) anses oviktiga och b) är för svåra att modellera i datorer. Den skärper också uttalad ovisshet om mänsklig klimatpåverkan till 95-procent säkerhet – utan stöd i bakomliggande synteser.

Enligt den kan vi släppa ut ytterligare 1 000 miljarder ton växthusgaser innan vi överskrider 2 grader. En utsläppstakt på 36 miljarder ton per år – som snabbt närmar sig 40 miljarder ton – ger oss omkring 25 år kvar i en värld byggd på fossila bränslen.

Borrprover i Antarktis visar att CO2-halten alltid följer temperaturen, inte tvärt om. En 14-11-27 publicerad rapport i Journal of Atmospheric and Solar-Terrestrial Physics från studier i Antarktis bekräftar 95 procent samvariation med Solen de senaste 11.000 åren.

Johan Rockström anser att IPCC:s sammanställning är ”den bästa vi har” – om än ytterligt konservativ.

Rockström förnekar eller känner inte till motpanelen NIPCC med ett stort antal tunga forskare. Han förnekar och underskattar också amerikanska Heartland-institutet och tyska Eike-institutet.

– IPCC:s slutsatser utgör minsta gemensamma nämnaren i ett brett vetenskapligt syntesarbete. Resultatet blir en alltför riskfylld analys.

IPCC bedriver enligt sin egen hemsida ingen egen forskning och sätts samman av funktionärer och politiker utsedda av FN-länder. De förhandlar fram sina sammanfattningar för beslutsfattare med det bestämda uppdraget att visa mänsklig påverkan.

Rockström menar att FN:s klimatpanel gör ett ”dubbelfel”. Det första är det alltför höga 2-gradersmålet, som Rockström alltså anser borde ligga på 1,5 grader.

Det andra gäller sannolikheten. När IPCC talar om en kolbudget på 1 000 miljarder ton slår de fast att vi med den kommer att klara våra mål – med 66 procents sannolikhet.

– Jag tycker att vi måste fråga oss hur stor risk vi är villiga att ta. Är vi verkligen nöjda med 66 procents sannolikhet?

Med nuvarande minimala solmagnetism är sannolikheten stor för kommande kyligare klimat. Men det erkänner inte IPCC, som inte har med Solens aktivitet i sina datormodeller.

– Risken blir en på tre att uppvärmningen överskrider 2 grader, vilket med stor sannolikhet innebär att Grönlands isar smälter. Sker det går framtida generationer sju meters havsytehöjning till mötes. Så stora risker skulle vi inte ta inom några andra områden.

Grönlands landis täcker 1,7 miljoner km2 och mäter 2,8 miljoner km3 volym med 10-12 minusgrader årsmedeltemperatur. Att helt smälta den skulle ta hundratals år av oavbruten värme. Dess inre växer, vilket återvändande forskargrupper märker på att deras tidigare läger täckts av snö och is.

Så om vetenskapen och jordens fattigare länder fick sin vilja igenom – om max 1,5 graders uppvärmning blev målet vi siktade mot – hur går det för oss?

Människans påverkan har hittills lett till en global uppvärmning som i snitt ligger kring 0,8 grader. Dock dröjer det innan de utsläpp vi redan orsakat ger fullt utslag på termometern. Forskarna räknar med decennier innan den koncentration av växthusgaser som finns i atmosfären också får kvicksilvret att stiga – vilket gör att vi i realiteten är intecknade för mer än 0,8 grader.

CO2-halten följer temperaturen. Varmt ytvatten gasar ut koldioxid, kallt tar upp. Fortgående uppvärmning sedan kalla Maunder minimum för 300-350 år sedan har värmt ytvattnet, som gasat ut mer koldioxid. Ständig vulkanisk, seismisk och tektonisk aktivitet över och under vatten släpper också fortlöpande ut koldioxid och andra gaser, långt mer än mänsklig aktivitet.

Redan i dag tar hav och skogar – så kallade kolsänkor – upp cirka 50 procent av våra koldioxidutsläpp. Om vi lyckades nå nollutsläpp av växthusgaser skulle vi med hjälp av sådana kolsänkor kunna få negativa utsläpp, vilket skulle minska befarad temperaturökning.


Det är det som får växtligheten att växa mer. Skall vi hejda det? Trots ökning är nuvarande CO2-halt historiskt sett låg. Mycket lägre skulle hämma växtligheten och befrämja savann- och ökenlandskap.

Ett annat problem är det faktum att luftföroreningar har en kylande effekt. Det lager av partiklar som ligger över jorden anses i detta nu dra ned medeltemperaturen med mellan 0,2 och 0,5 grader.

– Om fler länder införde regleringar som minskade luftföroreningarna skulle man kunna göra framsteg väldigt snabbt. Det är förstås bra, men skulle samtidigt få omedelbar effekt i form av ytterligare temperaturhöjning, säger Johan Rockström.

Konsekvenserna av det här, menar han, blir att vi redan i dag är ”teoretiskt bundna till 1,5 grader”.

Den helt dominerande “växthusgasen” vattenånga har också en kylande effekt genom moln och nederbörd, inte förstärkt värmande, som IPCC hävdar.

– På så vis skulle vi behöva släcka lampan genast, säger han och intygar att analysen är vetenskapligt rumsren.

– Det är en av de mest förtvivlade slutsatserna. Vi säger att vi måste klara 1,5 grader för att undvika risken för tröskeleffekter. Samtidigt finns risken att vi har dolt 0,5 grader på grund av de kylande gaserna. Alltså har vi redan en global krissituation.

Stora vulkanutbrott skyler stora delar av Jorden med kylande stofttäcken. Det hämmar växtlighet och skördar och är farligt att andas in. Inte heller stora stoftmoln från mänsklig förbränning är nyttiga att andas in. Men de försvinner snabbt med nya energiformer och bättre rening.

Främsta hoppet, enligt Rockström, står till att vi under kommande fem år vänder utsläppskurvan nedåt och når noll i utsläpp kring 2050. Om vi därefter får ”negativa” utsläpp kan temperaturen hinna stabilisera sig på acceptabla nivåer innan jorden finner ett nytt jämviktsläge.

– Det är en optimistisk analys. Men omöjligt är det inte, säger Johan Rockström.

Inga CO2-utsläpp betyder på kort sikt slut på mänsklig verksamhet. “Förnybar” energi förslår inte på långa vägar för jämn och säkert tillgänglig energi. Det blåser bara ibland, är bara solsken ibland och finns inte nog med odlingsmark för all biomassa som skulle behövas. Jämnt och säkert tillgänglig energi är ännu vattenkraft, kärnkraft, jordvärme och kol i olika former. I Jordens inre finns enorma mängder ursprungligt kol. Under hög värme och högt tryck nybildas kolväten i Jordens inre. Av kol kan flytande bränslen göras. Gas räcker i hundratals år. På sikt kommer torium-baserad kärnenergi samt med tiden fusionsenergi.

Ändå, menar han, känner han sig tryggare med att ställa den ”fulla diagnostiken” i dag jämfört med för bara några år sedan – just för att vi nu kan ana konturerna av en fossilfri världsekonomi.

– Vi börjar se att det är möjligt med en god välfärd inom ramen för en lågkolekonomi. Det kan påskynda incitamenten att vara innovativ och våga ta stora tekniksprång.

Trots att Johan Rockström med all önskvärd tydlighet skulle se ett mer ambitiöst mål än 2 grader, poängterar han vikten av de globala FN-förhandlingarna.

– Vi måste stötta politikerna i kampen för ett globalt bindande avtal. 2 grader är ett absolut minimum och därmed en absolut nödvändighet.

Med rådande solminimum kan 2-gradersmålet “uppfyllas” utan minsta åtgärd. Däremot måste vi anpassa oss till kommande något kyligare klimat.

Industriländerna tar på sig att politiskt förhandla om utvecklingsländernas möjligheter, binder ris åt egen rygg genom onödiga kostnader samt utsätter sig för kompensations- och utpressningsförsök från både utvecklings- och rena skurkstater.

Men det skapar nya maktbaser över och vid sidan av gängse demokratiska församlingar för självutnämnda företrädare för förment högre moral.

Jenny Stiernstedt, 08-13 51 53jenny.stiernstedt@svd.se

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

6 thoughts on “Rockström fabulerar

  1. Socialism maskeras som miljörörelse för att man ska kunna kontrollera energi och därmed produktion.

    Fler och fler nationer överger nu FN:s globala uppvärmningsbluff av det uppenbara skälet att det är en lögn för att överföra rikedomar från de utvecklade länderna till de mindre utvecklade. Det handlade aldrig om att rädda jorden från en global uppvärmning: Det var en lögn från början till slut.

    Boken “The Deliberate Corruption of Climate Science “ visar att klimatförändringarna är ett bedrägeri. Den globala uppvärmnings-rörelsen har utformats för att rättfärdiggöra fler statliga kontroller, berika dess förespråkare, och radikalt förändra samhället.

  2. Mätningar på planeter och månar i solsystemet med olika sammansatta atmosfärer har klart och tydligt visat att det inte finns några “växthusgaser”. De så kallade växthusgaserna som CO2, H2O, CH4 och N2O kan inte värma upp någon atmosfär, eftersom de tar upp värmestrålning genom att börja vibrera och fungerar därför som dipolantenner som omedelbart sänder ut den upptagna energin som elektromagnetisk strålning. Speciellt CO2, som fablerna om “växthuseffekt” framförallt handlar om har visat sig kraftlös. Under ett sekel släpptes gasen ut och ökade halten i vår atmosfär med 40 % .Samtidigt steg den globala medeltemperaturen (GMT) med 0,7 grader, varav ingen del har kunnat bevisas bero på CO2.Under 18 år har vi släppt ut mängder av CO2 utan att man kunnat uppmäta någon uppvärmning, vilket även det visar att gasen inte har några “växhusgaseffekter”. Att i detta läge slänga ut många miljarder kronor på att söka förhindra att vår temperaturökning maximalt blir 1,5 eller 2 grader måste betraktas som oansvarigt slöseri.

    1. Ursäkta, men att slänga ur sig påståenden på det sättet känns virrigt. Du kan ju gärna även referera till källor isåfall.

  3. Jag slutar aldrig förvånas över människor som helt uppenbart är immuna mot kunskap.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *