ÖVERSIKT

KLIMATFÖRÄNDRINGAR OCH ANDRA MILJÖEFFEKTER
En översikt av Claes Lindskog, uppdaterad 2015-01-13.

Sammanfattning

· Jordens årsmedeltemperatur har alltid varierat, under de senaste tusen åren med +/- flera grader. Från ca 1850 till ca 1996 har temperaturen också varierat och totalt ökat ca 0,7 grader vilket enbart har varit gynnsamt för Jorden. Sedan 1996 har temperaturen enligt ALLA mätningar varit i huvudsak konstant. Sverige har enl. SMHI haft nästan konstant temperatur de senaste 25 åren.

· De senaste 50 åren har enl. FN-organet IPCC översvämningar, stormar och torka minskat.

· Orsaken till klimatvariationer är övervägande naturliga, troligast solrelaterade. Att koldioxid påverkar klimatet annat än marginellt är inte troligt.

· Ökningen av koldioxiden i luften det senaste seklet från ca 0,03 till 0,04% torde mest ha orsakats av mänskliga aktiviteter där förbränning av kol, olja och trä troligen utgör merparten. Visst bidrag till koldioxidutsläppen kan komma från de sedan 1850 något varmare världshaven.

· Koldioxid är ingen förorening utan en livgivande gas och ökningen har bara medfört fördelar för livet på jorden. Haven är alkaliska och har inte blivit mindre alkaliska (surare) de senaste 150 åren.

· Världshaven har stigit 120 m sedan senaste nedisningen men stiger sedan tusentals år bara någon mm/år.

Innehållsförteckning

Avsnitt 1: Inledning
Avsnitt 2: Fakta om koldioxiden, globala temperaturen, “extremt” väder, issmältningen och havsnivån
Avsnitt 3: Klimatdebatten
Avsnitt 4: Troliga och mindre troliga orsaker till klimatförändringar
Avsnitt 5: Lämpliga och olämpliga klimatåtgärder
Avsnitt 6: Slutsats

Avsnitt 1: Inledning

Denna översikt har som syfte att för den i klimatfrågor relativt oinvigde redovisa oomtvistliga mätdata och de slutsatser som kan dras av dessa. Medias bild av klimatfrågorna är tyvärr ofta felaktig och/eller ensidig, vilseledande samt utan referens till fakta. Fakta och möjliga förklaringsalternativ tvingas den intresserade själv försöka hitta på nätet, t.ex. på denna blogg. Denna översikt avser återge den bild av klimatfrågan som de flesta icke katastroftroende klimatexperter och lekmän kan samlas kring. Andra teorier nämns också (de jag själv anser vara möjliga) men det finns säkert fler och nya tillkommer hela tiden. Alla fakta och argument som presenteras utan kommentarer är, så vitt jag känner till, korrekta.

Från 1940 och fram till slutet av 1970-talet sjönk jordens medeltemperatur. Man började då oroa sig för en ny istid. Under 1980 och 90-talen vände temperaturerna uppåt och 1988 skapades FN:s klimatpanel IPCC med som enda uppdrag att ta fram rapporter om människans påverkan på jordens klimat. Efter 1990 har panelen presenterat flera rapporter med resultat baserade på datormodeller som förutsätter att luftens ökande koldioxidhalt orsakar temperaturhöjningar och att en därav förväntad ökad mängd vattenånga ger ytterligare höjningar. I varje ny rapport förutspådde man med allt större säkerhet en allt mer katastrofal global uppvärmning. Dessa rapporter ledde via Kyotoavtalet till drastiska politiska beslut i flera länder för att minska koldioxidutsläppen. I september 2013 kom IPCC med en ny rapport med ett mindre alarmistiskt budskap men den globala uppvärmningen som i stort har stått stilla sedan 1996 förbigicks med få kommentarer. Den nya rapporten förnekar liksom tidigare att klimatförändringar inte beror på koldioxid utan troligen alltid haft övervägande naturliga orsaker men senare tilläggsrapporter nämner att det kan vara billigare att minska skadorna av en måttlig temperaturökning än att reducera ökningen. Det skall påtalas att en ev ökning av temperaturen snarare är en fördel med lägre överdödlighet och större skördar. Fortfarande pratas det dock i Sverige och andra länder om hur vi till enorma kostnader skall eliminera koldioxidutsläppen, när det faktiskt inte finns några skäl för att anta att dessa påverkar temperaturen eller har någon annan miljöpåverkan. Samtidigt talar man alltför litet om de akuta miljöproblemen i världen: nedsmutsning av luft, land och hav och skövling av skogar och andra naturvärden.

Avsnitt 2: Fakta om koldioxiden, globala temperaturen, “extremt” väder, issmältningen och havsnivån

Globala temperaturen

Årsmedeltemperaturen har sedan 1850 globalt ökat med kanske 0,8˚C med avbrott under åren 1940-1979 och efter 1997. Denna ökning är mindre än de senaste 1000 årens naturliga variationer och utgör en variation på bara 3‰ av jordens absoluta temperatur (288 K, vilket motsvarar 15 grader C). Värdet på ökningen är dessutom osäkert eftersom jämförelser mellan år 1850 och idag uppvisar en skenbar temperaturhöjning. Orsaken till detta är att allt större del av de äldre mätstationerna befinner sig i tätorter med en sedan 1850 starkt ökad bebyggelse, som har gett upphov till en lokal (urban) uppvärmning, medan många mätstationer i glesbebyggda områden försvunnit. Först efter 1979 har man kunnat göra mätningar från satelliter som då omfattar de lägsta luftlagren över hela jordens yta. Satellitmätningar har teoretiskt inga kända felkällor och uppvisar bara ungefär halva ökningen mot termometermätningar över land. Vid alla presentationer av den globala temperaturen är det alltid den s.k. anomalin som visas, dvs. avvikelsen från medelvärdet för varje punkt och tidpunkt på jorden.

Den globala årsmedeltemperaturen har enligt samstämmiga mätningar i stort stått stilla de senaste 16-18 åren (se figur nedan). Detta är en lika lång tid som den senaste globala uppvärmningen pågick (1979-1996) innan IPCC började skicka ut sina mer alarmistiska rapporter. Stillaståendet förnekas helt av vissa klimatalarmister medan andra (och IPCC) säger att “värmen nu går ned i haven”. Mer om detta i avsnitt 3 nedan.

150112-UAH_LT_1979_thru_December_2014_v5just

I Sverige har temperaturen varit i princip konstant de senaste 25 åren (se figur nedan). Som synes avviker inte temperaturen för 2014 (preliminära resultatet inlagt) mycket från de övriga 25 åren.

150113-sv.temp tom_2013_v2just

“Extremt” väder
Andra alarmister säger att den uteblivna temperaturhöjningen nu i stället yttrar sig som ”extremt” väder (som klimatalarmisterna kallar översvämningar, torka, stormar) som t.ex. tyfonen november 2013 i Filippinerna. Mot detta kan då invändas att en obefintlig uppvärmning de senaste 16-18 åren inte kan orsaka någonting och dessutom säger både teori och all statistik (liksom de modeller IPCC använder) att stormar och torka snarare har minskat än ökat de senaste 50 åren. För aktuella uppgifter på energinivån hos globala stormar, se figuren nedan. Speciellt under det senaste decenniet (som klimatalarmisterna kallar “det varmaste decenniet någonsin”) har det varit lika lugnt som under det “svala” 1970-talet.

131112-OrkanerPil

Detta gäller också i Sverige. Miljöpartiet litar på att ingen kommer ihåg hur det var på 1930- eller ens 1960-talet men att alla kommer ihåg stormen Gudrun 2005 och regnen i Halland 2014. SMHI:s statistik motsäger de grönas teser: Flera år under 1930-talet uppvisar fortfarande de högsta medeltemperaturerna som registrerats sedan man började mäta på 1750-talet. 11 av 12 månadsrekord är satta före 1979. Extrema regnmängder uppmättes ungefär lika många gånger under 30-talet som under 2000-talet. 8 av 12 regnrekord för en månad är satta före 1979. Vinden har i genomsnitt minskat med 3% under perioden 1991-2004 jämfört med perioden 1961-1990. 1951 var första året med tillförlitliga vindmätningar och medelvindrekord noterades 12 ggr under åren 1951-1980 och 2 ggr under 1980-2014.

Issmältningen
Det talas också mycket om att den globala uppvärmningen skulle få jordens glaciärer och inlandsisar att snabbt smälta så att haven stiger och dränker lågt liggande områden. De flesta (men inte alla) glaciärer krymper men det har de gjort sedan Lilla Istiden slutade i början av 1700-talet. Grönlands landis smälter visserligen, orsakat av höjda lufttemperaturer i Arktis och troligen också av sot. Dock är minskningen de senaste 40 åren trots alla katastrofrubriker ganska begränsad (< 1 % av volymen). Den kompenseras också av en ökande isbildning i större delen av Antarktis där temperaturen till skillnad från Arktis har sjunkit och isvolymen är tiopotenser större. Havsisen (vars smältning inte påverkar havsnivån) i Arktis minskade under 1930-talets varma period, ökade under 1950-talet, minskade efter 1970 och har sedan 2012 åter växt. Samtidigt har isarealen i Antarktis sedan decennier legat över långtidsmedelvärdet. I båda fallen beror variationerna också på att isbildningen är avhängigt normala svängningar i strömmarna i Stilla Havet och Atlanten och dessa har bägge en ungefärlig periodtid på 60 år. Havsnivån Haven har höjts med ca 120 m efter senaste nedisningen för 12.000 år sedan (se figur nedan). Ökningstakten är sedan 7.000 år liten och nivån har under de senaste 1000 åren varierat med den globala temperaturen med troligtvis +/- 20 cm. Nivåförändringen globalt och lokalt beror på avsmältning av inlandsis och glaciärer men även människans ökade grundvattenuttag bidrar liksom havens utvidgning/komprimering p.g.a. temperaturen samt landhöjningar/ sänkningar och kusterosion. Förr i tiden kunde vattenståndet mätas enbart med olika typer av vattenståndsmätare, som då bara fanns på ett fåtal platser på jorden. Idag kan man också mäta havsnivån med satellit men de dagliga och lokala felkällorna både med satellit och vattenståndsmätare är mycket större än den mycket lilla medelnivåförändringen per år. Utöver lokala temperaturvariationer och landhöjningar/sänkningar och kusterosion måste man korrigera den lokalt mätta vattennivån för inverkan av stormar och vågrörelser, lågtryck, månens och solens påverkan (tidvatten), samt faktiskt också satellitbanornas variation med den lokala gravitationen innan man kan bilda ett medelvärde över hela jorden, som de flesta klimatdebattörer förhoppningsvis kan acceptera som en gemensam bas för att diskutera eventuella förändringar. De mest tillförlitliga satellitmätningarna anger den globala höjningstakten f.n. till c:a 2 mm/år, d.v.s. ungefär samma ökning som de senaste årtusendena, medan värdet under slutet av 1900-talet var ca 3 mm/år. Vattenståndsmätare på stabila platser på jorden ger f.n. snarare värdet 0 - 1mm/år. Post-Glacial_Sea_Level
Havsytans höjning efter senaste nedisningen

Koldioxid
IPCC och alla klimatalarmister anser att koldioxid är den huvudsakliga orsaken till den s.k. globala uppvärmningen och att den fortsatta ökningen av denna kommer att leda till en katastrof. Som påtalas längre fram är denna åsikt falsk.

Noggranna och systematiska mätningar av halten koldioxid i atmosfären har endast gjorts sedan 1958 då en mätstation på Hawaii togs i bruk. För tiden dessförinnan måste man främst stödja sig på studier av borrkärnor från inlandsisarna. Från dessa gör man bedömningen att halten var 0,028 % år 1850, varefter den ökat till 0,040 % idag. En viktig orsak är människans förbränning av trä, kol och olja men dessa tillskott utgör ändå bara kanske 5 % av vad som omsätts i växelspelet mellan tillväxt och död hos växter och djur. Människans förändringar av landutnyttjandet kan också ge stora bidrag. När havsvattnets temperatur höjs, frigörs den i vattnet lösta koldioxiden och omvänt vid en temperatursänkning. Bidraget till dagens koldioxidhalt från den lilla temperaturhöjningen sedan 1850 är dock svårbedömt. Över en hel nedisningscykel är bidraget oomtvistat men det är också mycket tydligt att temperaturhöjningen föregår ökningen av koldioxidhalten och därmed inte kan vara orsakad av den ökade halten.

Hur påverkar den ökade koldioxidhalten vår planet? Många oroliga hävdar att koldioxiden löser sig i världshaven och ger en ökande försurning som orsakar många korallrevs död. Eftersom haven är alkaliska (pH c:a 8), vore det korrektare om de hade påstått att vattnets alkalinitet minskar och att vattnet därmed blir mer neutralt (pH = 7) vilket skulle minska den alkaliska korrosiviteten. Oceanernas uppvärmning sedan 1850 borde ju snarare ha orsakat en utgasning av koldioxid men den är svår att kvantifiera. Inga tidiga mätningar finns och även idag är mätningarna svåra att genomföra p.g.a. stora dagliga svängningar. Ingen vet med säkerhet om alkaliniteten ökar eller minskar. Den eventuella upptagningen efter 1850 har beräknats (utan hänsyn till ev. utgasning) och visar sig vara minimal eftersom kolsyran till stor del elimineras (buffras) av lösta mineraler. Nya mätningar ser ut att fastslå att ingen minskning sker av alkaliniteten (dvs haven blir INTE surare).

Just koraller kan också påverkas av att koldioxid löst i vatten (kolsyra) minskar halten av den för skalbildningen nödvändiga karbonatjonen. Vid vilka nivåer denna faktor och den tidigare nämnda börjar påverka koraller och andra havslevande organismer är helt okänt. Dock utvecklades korallernas anfäder för 600 miljoner år sedan och luftens koldioxidhalt har sedan dess tidvis varit 15 ggr högre än idag och korallerna har överlevt. Vissa korallrev dör i dag av många orsaker inklusive lokalt höga temperaturer men återhämtar sig ofta mycket snabbt. Andra rev frodas trots lokalt mycket hög halt av koldioxid p.g.a. vulkanism och andra processer. Därför är slutsatsen att alla uttalanden i ärendet enbart är spekulationer.

Finns det då några nackdelar med en ökad koldioxidhalt i atmosfären? Faktiskt inte. Koldioxid är ingen förorening utan en livsnödvändig gas och en ökning gynnar tillväxt av all biomassa i form av större skördar, snabbare tillväxt av skogar och minskade öknar. Satellitmätningar de senaste 30 åren visar att mängden klorofyllalstrande organismer har ökat med upp till 11% p.g.a. både ökad temperatur och koldioxid. Människor och djur kan få besvär vid halter större än ca 25 ggr dagens nivå men uppskattningar av jordens nu kända fossila reserver indikerar att en förbränning av dessa troligen bara ”räcker till” en dubbling av dagens koldioxidnivå. Detta är lägre än den nivå man försöker hålla i växthus.

Avsnitt 3: Klimatdebatten

Debattklimatet

Demagoger som Al Gore säger att ”frågan är avgjord” och anser därför inte att man behöver debattera klimatfrågan. Skeptikerna menar att de flesta nya fakta och mätningar säger att det inte är troligt att klimatförändringar beror på koldioxidutsläppen. Totalt sett har debattklimatet hårdnat där klimatalarmister bara har en åsikt och vägrar debattera fakta samtidigt som många hotar yttrandefriheten genom att kalla skeptiker för “klimatförnekare” (vad nu detta begrepp kan betyda). I ytterlighetsfallen framförs t.o.m. åsikten att skeptiker bör sättas i fängelse för brott mot mänskligheten.

Konsensus

Den siffra på 97% för en s.k. konsensus bland forskare om att en människoskapad koldioxidhöjning ger en katastrofal temperaturökning, som framförs av klimatalarmisterna och andra, är helt felaktig. Första gången siffran framfördes var den hämtad från en enkät där 10267 forskare av olika slag hade tillfrågats om de trodde att “människan orsakade klimatförändringar”. Endast 3146 svarade och av dem sorterades alla utom 77 bort. Av dessa svarade 75 ja på frågan, vilket är 97 % av de 77, men endast 7 promille av dem som var utvalda från början. Enkäten är alltså fullständigt värdelös.

Numera refereras oftast till en ännu sämre underbyggd undersökning genomförd av klimatalarmister, som också påstås ge just 97%. Vid en granskning av oberoende forskare visar det sig att alarmisterna gått igenom ett stort antal rapporter oavsett ämne (men där klimatskeptiska rapporter sållats bort). Har man så hittat uttrycket “global uppvärmning” har rapporten bedömts som att den stöder en katastrofal människoskapad global uppvärmning. Denna undersökning kan bara klassas som bedrägeri.

Oavsett procentsatsen saknar begreppet konsensus helt relevans i den moderna vetenskapen. Denna grundar sig på att alla teorier måste baseras på mätningar och kunna diskuteras i en öppen debatt. Detta gäller speciellt för en komplex och ännu otillräcklig utforskad vetenskap som klimatologi.

IPCC:s senaste rapport (AR5)
IPCC:s förra rapport AR4 (2007) siade om en höjning på 4-7˚C till år 2100 och en havsnivåhöjning på uppåt 1,4m. Prognosen baserades på datormodeller, som alla förutsatte att en koldioxidökning ökar mängden vattenånga och att detta förstärker temperaturhöjningen (medan kritikerna hävdar att vattenångan antingen minskar eller kondenseras som moln, vilket skulle sänka temperaturen).

IPCC:s nya rapport AR5, delrapport WGI, sept 2013, angav nya fakta för klimatläget. Den innehöll en i samråd med olika länders regeringar framtagen politisk översikt, som säger att ”människan med 95 % sannolikhet svarar för nästan all temperaturökning”. Inget bevis eller underlag för detta framlades. Trots detta tvärsäkra påstående talar denna delrapport om en lägre förväntad temperaturuppgång och havsvattennivåförändring än tidigare rapporter. På ett annat ställe erkänner man att datormodellerna (som i grunden är desamma som användes i de tidigare rapporterna men med justerade värden) inte stämmer med mätningar. Detta är inte förvånande då modellerna fortfarande baseras på koldioxid som huvudsaklig orsak. Några andra orsaker säger man sig inte ha hittat. Det man inte säger, men som skeptikerna ofta påminner om, är att klimatvetenskapen är mycket komplex och ännu relativt okänd.

I de preliminära rapporterna till AR5 nämndes att temperaturen stått still de senaste 15 åren men i slututgåvan av den första delrapporten tonades detta ner, antagligen för att regeringsrepresentanter ville ha entydiga prognoser utan osäkerheter. Stillaståendet (antingen man tror det är tillfälligt eller inte), förnekas som sagt helt av vissa klimatalarmister, medan IPCC framför två (motstridiga) förklaringar:

· “Påverkan av koldioxidhöjningen är mycket lägre än tidigare antaget”. Man har dock denna gång inte kunnat ena sig om troligaste värdet, säkert p.g.a. det politiska bakgrundsspelet. Man anger temperaturökningen till 1,0 – 1,8˚C för troliga koldioxidscenarier fram till år 2100. Enligt skeptikerna ligger detta spann fortfarande för högt eftersom IPCC:s datormodeller inte uppvisar något stillastående hos temperaturen de senaste 16 – 18 åren och alltså bevisligen ger fel resultat (se fig. nedan). Skeptikerna menar också att även om IPCC:s spådda ökning mot förmodan skulle bli verklig, medför detta snarare fördelar i form av större skördar och lägre överdödlighet.

CMIP5-90-models-global-Tsfc-vs-obs-thru-2013
Utfallet av olika klimatmodeller jämfört med verkliga mätningar

· “Värmen går nu ned i haven”. IPCC har dock ingen förklaring till hur och varför detta skulle ha startat vid en viss tidpunkt för 18 år sedan. Flera artiklar har publicerats om detta fenomen, som går ut på att värmen går ned på djupet utan att värma ytvattnet, vilket skulle “förklara” varför havens yttemperaturhöjning har varit obefintlig. Enligt nya mätningar av NASA kan dock ingen sådan uppvärmning upptäckas på något djup, vilket understödjer slutsatsen att stillaståendet och alla variationer är naturliga och inte påverkas av ständigt stigande koldioxidnivåer. Skeptikerna anser att IPCC därför inte har något underlag för några förutsägelser alls.

En ytterligare “förklaring” har framförts av klimatalarmister, nämligen att “den naturliga variationen har eliminerat den uppgång som koldioxidtillväxten annars skulle ha åstadkommit”. Man har alltså därmed erkänt att naturliga variationer har minst lika stor inverkan som koldioxiden men drar inte den uppenbara slutsatsen att de flesta variationer därför troligen är naturliga.

IPCC:s delrapport WGI följdes senare av två delrapporter (WGII & WGIII), som beskriver hur klimatförändringarna påverkar världen och tänkbara åtgärder. Där sägs att det kan vara billigare att anpassa sig till en måttlig temperaturökning än att bekämpa själva koldioxidökningen.

Inför klimatmötet i Lima 2014-12-14 kom IPCC med en s.k. syntesrapport (AR5-SR) med alarmskruven något mer åtskruvad där även stormar och torka skylles på (den obefintliga) temperaturökningen. FN:s klimatansvariga säger också nu att 90.000 miljarder dollar behövs för att få ned temperaturökningen. Som tur är kunde mötet inte fatta några konkreta och därmed dyrbara beslut.

IPCC:s utveckling kan sammanfattas som att ett från början resonligt budskap allt mer har övergått till ett alarmistiskt, samtidigt som man hävdar att budskapet är allt troligare. Sanningen är att de använda datormodellerna alltmer skiljer sig från mätningarna (se fig. nedan). Notera Dr Roy Spencers spydiga kommentar i rött (han som varje månad sammanställer resultaten från UAH-satelliterna).

130606-Spencer-Confidence

Utfallet av olika klimatmodeller jämfört med verkliga mätningar (UAH resp HadCRUT4) samt IPCC:s uttalanden vid olika tillfällen om sannolikheten för att deras förutsägelser är riktiga.

Avsnitt 4: Troliga och mindre troliga orsaker till klimatförändringar

Varför det inte är troligt att koldioxid är den huvudsakliga orsaken.

Koldioxid antas enligt flera forskare kunna påverka klimatet och kallas därför ofta för en växthusgas. De flesta inkl IPCC är överens om att en ytterligare dubbling av själva koldioxidhalten bara ger en liten temperaturhöjning. Oberoende forskare säger att höjningen är 0,5 – 1,5˚C och IPCC säger en högre siffra. Diskussionen gäller istället
– om den lilla temperaturhöjningen också ökar mängden vattenånga, och
– om denna ökning förstärker temperaturhöjningen, och
– om variationer i koldioxid + vattenånga är den huvudsakliga orsaken till temperaturvariationer.

Dessa tre antaganden är vad IPCC baserar sina klimatmodeller på medan de flesta oberoende forskare inte tror på någon ökning av vattenångan. Om IPCC skulle ha rätt, skulle dock medeltemperaturen:

• globalt inte varierat så mycket som den gjort under de tusentals åren efter senaste nedisningen (varav det hittills funnits totalt ca 22 st. de senaste 2 miljoner åren). Temperaturvariationerna har tidvis varit ett flertal grader medan koldioxidhalten var ganska konstant (se fig nedan).
• globalt inte varierat alls under åren 1000 – 1850, då koldioxidhalten var ganska konstant. Temperaturen var i själva verket kanske 2˚C högre under åren 1000 – 1300, då man odlade vete på Grönland och 2˚C lägre under 1600- och 1700-talen då Themsen och de danska Bälten frös nästan varje vinter.
• globalt inte stigit som den gjorde åren 1910 – 1940, då koldioxidhalten låg på ungefär samma nivå som under förindustriell tid (se fig. nedan;
• globalt inte fallit under åren 1940 – 1979, då koldioxidhalten ökade stadigt;
• globalt inte slutat stiga år 1997, trots att koldioxidhalten fortsatte att stiga kraftigt;
• inte sjunkit i Antarktis och ökat i Arktis från år 1979 tills idag, med likadana koldioxidökningar;

gisp220temperaturesince1070020bp20with20co220from20epica20domec1
Temperaturen och halten koldioxid nära isytan på Grönland de senaste 11.000 åren.

150113-temp_co2_acc_1900_2011-just
Den globala temperaturen och halten koldioxid det senaste seklet

På både kort och lång sikt visar alltså den dåliga korrelationen mellan koldioxiden och de observerade temperaturvariationerna matematiskt att koldioxid inte är trolig som huvud-orsak. IPCC:s modeller som alla baseras på koldioxidens effekt och med en antagen därav ökad mängd vattenånga, är således fel och stämmer bara för perioden 1979-1996 då temperaturen steg totalt med 0,4˚C. Ett annat fel i deras datormodeller är att de mätningar som gjorts, visar att vattenångan de senaste decennierna snarare har minskat. Man vet numera också att vädret är vad matematikerna kallar “kaotiskt”, vilket innebär att hur bra man än mäter och räknar går det inte att göra en säker prognos för en längre tid än ca en vecka. Man vet faktiskt inte om klimatet (d.v.s. vädret betraktat över långa tidsrymder) också är kaotiskt. IPCC säger att klimatet är kaotiskt vilket gör det ännu svårare att tro på deras modeller, speciellt som de själva knappt verkar tro på dem. Ett ännu dåligt känt samspel mellan atmosfären och världshaven (med 1000 ggr högre värmekapacitet!) bidrar till att ytterligare försvåra framtagandet av modeller. Det kan vara så att om klimatet är kaotiskt kan det t.o.m. vara omöjligt att ta fram användbara modeller.

Troligare förklaringar
Solen är källan för nästan all energi som påverkar jorden och alltså en av de troligaste orsakerna till klimatvariationer. Solen uppvisar s.k. solfläckar och deras variation visar sig påverka solens magnetfält och detta påverkar i sin tur den kosmiska strålningen på jorden och bevisligen faktiskt bildandet av moln. Denna teori förutsäger att jorden de närmaste decennierna kommer att bli kallare och ger enligt många forskare en mycket bättre korrelation med den globala temperaturens hittillsvarande variationer än koldioxid. Korrelationen är dock inte så bra att man kan hävda att solfläckarnas variation måste vara enda orsaken. Det kan finnas många andra möjliga orsaker, såsom variationer i solinstrålning (som är olika för olika delar av solens spektrum), luftföroreningar (aerosoler, sot, vulkanaska), molnbildning av andra orsaker samt freoner. Metangas kan bara vara en marginell orsak, halten i luften är flera tiopotenser för låg. Slutsatsen är att klimatförändringar (om man bortser från felaktiga mätningar) orsakas av en idag dåligt känd och troligen slumpvis kombination av flera naturliga faktorer.

Avsnitt 5: Lämpliga och olämpliga klimatåtgärder

En ensidig inriktning på att reducera koldioxidutsläppen är fel.

Trots att IPCC:s senaste rapport var mycket mindre alarmistisk, verkar många inkl President Obama och miljörörelsen här hemma inte ha förstått detta. Ännu mindre har de förstått att den stillastående temperaturen i världen har ryckt undan basen t.o.m. för IPCC:s nya prognoser och att mätningarna inte gör det troligt att koldioxid är den huvudsakliga orsaken till klimatförändringar. En ev ökad temperatur skulle dessutom enbart vara en fördel för Jorden. Drakoniska metoder som kraftigt ökade energipriser eller en helt förändrad livsstil utan modern komfort skulle kasta oss i västvärlden tillbaka till den fattigdom och den teknik- och resursnivå som fanns år 1900 och skulle för sitt genomförande kräva “den nya ekonomiska världsordning” som många klimatalarmister förespråkar men där de har glömt hur resultatet blev i liknande tidigare experiment i Nord-Korea, Pol Pots Kambodja samt i Sovjetunionen. I tredje världen skulle man i så fall behöva behålla den billigare kol- och vedeldningen, vilket ökar luftföroreningarna utan att minska koldioxidutsläppen, en ökad levnadsstandard skulle omintetgöras och de mycket högre energikostnaderna skulle troligen riskera många fattiga människors liv. Detta är det främsta skälet till att den tredje världen samt Kina och Indien (som hela tiden följer sina egna agendor) säger nej. Även de mer måttliga åtgärder, som redan beslutats i ett antal länder, är med tanke på att koldioxid inte är huvudorsaken till klimatförändringar, dyrbara slag i luften och länder som Kanada och Australien börjar nu dra öronen åt sig och kräver ett stopp för de värsta excesserna. Det är lögn när det hävdas att man kan reducera koldioxidutsläppen till minimala kostnader. Antingen höjer man på konstlad väg priset på energin så mycket att efterfrågan minskar och därmed förstör förutsättningarna för en förbättring av levnadsvillkoren i tredje världen eller så försöker man helt ersätta dagens säkra energiproduktion med en mångdubbelt dyrare s.k. förnyelsebar men osäker produktion med samma dystra slutresultat.

De erkända och allvarliga miljöproblemen bör prioriteras

Mänsklighetens begränsade resurser skall inte ägnas åt obehövliga, drastiska och ekonomiskt vettlösa minskningar av koldioxidutsläppen. I stället är det mycket bättre att bekämpa de erkända och allvarliga miljöproblemen som nedsmutsning av luft, land och hav samt utfiskning och skogsskövling. Klimatet varierar alltid och det är billigare och enklare att ta hand om de eventuella nackdelar detta för med sig. T.o.m. om den måttliga temperaturökning IPCC anger skulle bli verklighet, vore detta bara bra för jordens matproduktion och dödligheten totalt skulle minska. På samma sätt har den tidigare temperaturökningen bara haft positiva konsekvenser och när någon säger att de fattiga i världen är de som mest har drabbats är det lögn.

Missriktade miljöåtgärder får inte förhindra en bättre levnadsstandard för jordens befolkning.

Den fattigare delen av jordens befolkning har varken resurser eller tid att vårda eller ens tänka på miljön. De prioriterar sin överlevnad. Av både rent humanitära skäl och för att frigöra resurser för en bättre miljö i tredje världen bör alltså parallellt med miljöåtgärderna i den industrialiserade världen hela jordens befolkning ges en bra livsmiljö och en högre levnadsstandard. Detta går lättast att åstadkomma genom en fortsatt elektrifiering och går ej att genomföra utan en ökad energiförbrukning (tvärtemot budskapet från Earth Hour). Detta förutsätter ett ökat utnyttjande av nya och gamla energislag. Förnyelsebara energikällor, där solenergi teoretiskt ser ut att vara det bästa alternativet, kommer inte att på länge kunna ge något väsentligt bidrag och då till en mycket högre kostnad. Många biobränslen konkurrerar med matproduktionen, vilket höjer priserna på mat. Under en övergångsfas innan bättre energikällor har utvecklats, kan man vara tvungen att tillåta en fortsatt förbränning av fossila råvaror för att generera el men då med en effektiv rening, framförallt av stoft. På sikt bör vi dock inte tillåta en ohämmad ökning av koldioxidproduktion utan spara de fossila reserverna för användning enbart som råvaror.

I en förbättrad livsmiljö ingår också att man reducerar sjukdomar och svält, som varje år skördar 10-tals miljoner liv. Detta måste vi också prioritera.

Vore det inte bättre med en befolkningsminskning för att spara på jordens resurser?

Jordens befolkning har på drygt 100 år ökat från c:a 1 miljard till c:a 7 miljarder idag. Olika forskare har ända sedan Malthus i början av 1800-talet varnat för att jordens resurser inte kommer att räcka och att födelsetalen måste minskas. Hittills har mänsklig kreativitet skapat nya resurser och andelen fattiga har blivit lägre samtidigt som levnadsstandarden för de övriga växt. FN förutsäger att antalet innevånare på jorden kommer att stanna vid 9 miljarder efter år 2050. Detta förutsätter troligen att levnadsstandarden fortsätter att öka, vilket i ökad omfattning medför att folk, som redan skett i många länder, inte behöver så stora barnkullar för sin försörjning. Detta är alltså en tredje orsak till att förbättra levnadsstandardens utveckling i världen och inte hämma den genom onödiga ekonomiska strypgrepp.

Teoretiskt kan man tänka sig begränsa befolkningstillväxten genom internationella överenskommelser men detta är omöjligt i praktiken utan ett diktatoriskt styre som täcker hela jorden. Faktum är att en sådan begränsning och ett sådant styre är vad många alarmistprofeter önskar.

Avsnitt 6: Slutsats

En oro för klimatförändringar och andra miljöeffekter är naturlig, men man kan inte driva försiktighetsprincipen hur långt som helst, speciellt inte om den strider mot vetenskap och erfarenhet. Vi måste IDAG sluta slösa prat och enorma resurser på fåfänga och felaktiga åtgärder för att i panik minska koldioxidutsläppen, vilket inte förbättrar klimatet utan i onödan höjer energipriserna, så att en förbättring av livsmiljön i tredje världen stoppas och levnadsstandarden i hela världen kraftigt sänks. Istället måste vi kraftfullt bekämpa erkända och allvarliga miljöproblem som föroreningar och skövling av skogar och andra naturvärden.

2 thoughts on “ÖVERSIKT

  1. Har ända sedan jag läste Biffen och Bilen (1995)varit övertygad om att det handlar om politik
    Har en insändare i Hudiksvalls Tidning Torsdag 23

    Olle Jonsson
    Krusänga 109
    82060 Delsbo

Comments are closed.