Tysklands arbetsgivare har stakat ut vägen upp

Brandenburger Tor i Berlin kan symbolisera Tyskland

Wikipedia

Vägen upp efter krisen !

I Tyskland säger Arbetsgivarföreningen ifrån om vägen upp ur krisen, sedan den nu stoppat ett otal verksamheter och många dessutom knappast kan undgå konkurs. Den har ställt ett antal tydliga krav vilka publicerats:

Nystart för energi- och miljöpolitik

Neustart in der Energie- und Umweltpolitik jetzt angehen!

Börja en nystart inom energi- och miljöpolitiken nu!

Här följer några spridda utdrag ur skriften:

Coronakrisen orsakar de värsta skadorna på Näringslivet sedan kriget. För att det skall återhämta sig snabbt efter krisen fordras att krishanteringen redan nu kopplas om till återuppbyggnad. Då är det centralt att Näringslivet befrias från all onödig och vettlös belastning.

Receptet därför hämtar vi lätt ur vår historia. De mest framgångsrika faserna var “Grundartiden” 1871 – 1914, då många företag grundades och det “Ekonomiska Undret” 1949 – 1969. De åren präglades av ett stort mått av ekonomisk frihet och en stat, som bara bekymrade sig om sina nödvändiga uppgifter: yttre och inre säkerhet, rättsväsende och infrastruktur. Allt annat överläts åt medborgarna som tackade med hög nivå på innovationer och företagsamhet.

Beträffande energipolitiken uppstår nu ett tillfälle att göra den ekonomiska politiken framtids-säker. Länge nog har dyra och ineffektiva regleringar försvårat företagandet. En i grunden skadlig energipolitik har avsett att fördyra energin. Denna måste vara prisvärd, pålitlig och miljövänlig. Den av staten befordrade utbyggnaden av “förnybar” och väderberoende energi är helt fel väg att gå.

Tio krav på politiken

1. Alla energiskatter måste sänkas till den lägsta nivån i Europa. Lägre elskatt och bränsleskatt innebär lättnader som betyder mest för dem med lägre inkomster.

2. EEG måste omedelbart avvecklas. (Das Erneuerbare-Energien-Gesetz, EEG, Lagen om Förnybar Energi, förpliktigar nätoperatörerna att ta emot och vidarebefordra all energi från sol- och vindkraft samt betala fastlagda priser. Det leder ofta till tillstånd av galenskap.) De “förnybara” energislagen har nu funnits på marknaden i 30 år och måste förutsättas vara så mogna att de skall tåla marknadens konkurrens. Villkoren måste ändras så att, när börspriset på el varit negativt i 5 timmar, producenterna av skräpström inte bara blir utan betalning, utan belastas med det negativa priset. De ökade kostnaderna för utbyggnad av elnätet måste belasta dem som orsakar behoven av utbyggnad.

3. De sex befintliga kärnkraftverkens drifttid måste få statlig garanti att förlängas med 20 år. De har fortfarande många år kvar av teknisk tillförlitlighet, så att de kan leverera el som är prisvärd, säker, tillförlitlig och miljövänlig, vilket kommer att dämpa svängningarna på elmarknaden.

4. Energiforskningen måste åter bli neutral vis-à-vis de olika teknologierna. Den måste inriktas såväl på förnybar energi som på utveckling av modern, lovande kärnenergi. I Tyskland och övriga världen finns det företag, som utvecklar helt säker teknik med användning av dagens utbrända kärnbränsle. Målsättningen måste vara att modern kärnteknik redan under 2030-talet kan lämna betydande bidrag till elförsörjningen.

5. EU:s finansieringsregler för “Green Deal” måste ändras så att investeringar även i kärnteknik blir möjliga. Den frågan måste den federala regeringen driva, vilket skulle stödjas av ett flertal EU-länder.

Klimat- och miljöpolitik

Inom dessa politikområden är det trängande nödvändigt att reducera regelverket och konsekvent inrikta det på kvantitativa, uppnåbara mål. Därför har vi följande krav.

6. Den europeiska utsläppshandeln är det mest effektiva och ekonomiska verktyget för att uppnå politiska mål om minskade utsläpp. Alla andra regleringar inom klimatpolitiken måste avskaffas. Även värme- och transportsektorerna bör införlivas i handeln.

7. Tekniskt ouppnåeliga gränsvärden för utsläppen av CO₂ från bilar måste genast avvecklas tills den ekonomiska krisen övervunnits. Bilindustrin är rik på innovationer och behövs verkligen för ekonomins nystart efter krisen. Den får inte drivas till ruin med ouppnåeliga mål.

8. Politiken för transportsektorns utsläppsminskningar måste formuleras neutralt med avseende på olika teknologier. Den kan inte enbart inriktas på batteridrivning.

9. Lagarna om utsläpp måste avbyråkratiseras och reduceras till det avgörande regelverket TA Luft från 1964 (Tekniska Föreskrifter): “Varje större eldningsanläggning måste förses med ett filter av gällande tekniska standard.” Det var tillräckligt för att himmelen över Ruhr åter skulle bli blå, och det duger också för transportsektorn.

10. EU: s byråkratiska förordningar om cirkulärekonomi måste stoppas och grundläggande revideras i enlighet med målet för avbyråkratisering. Målet att undvika avfall och använda råvaror mer effektivt bör uppnås med de ekonomiskt mest fördelaktiga metoderna istället för med eskalerande byråkrati.

Generellt är det nu nödvändigt att befria medborgare och Näringsliv från stat och byråkrati. Varje statlig reglering bör prövas, med målet att eliminera fem för varje ny regel – USA visar vägen. Då kan återhämtningen börja snabbt efter ekonomins omstart. Ludwig Erhard och den sociala marknadsekonomin kan ge en orientering om principerna för att hindra staten från onödig reglering. Det är fortfarande den mest effektiva metoden både för ekonomisk och social utveckling.

Vi har överlåtit politiken till marknadsekonomins fiender alltför länge. Om vi ​​inte vidtar åtgärder nu riskerar vi att få en långsiktig ekonomisk nedgång i Tyskland och Europa.

+ – + – + – +

Kris, pengar och företagande

Här gör tyska arbetsgivarföreningen flera skarpa uttalanden om dagspolitiken. Jag har inte sett hur media spritt dem. Inte heller har jag sett om den svenska arbetsgivarföreningen Svenskt Näringsliv publicerat något liknande. Ni läsare är välkomna att komplettera i kommentarerna. Det mest akuta nu är förstås att få regeringen att förstå hur viktigt det är med likviditet för de lidande företagen. Därvidlag har SN framträtt i flera TV-program.

Men det jag saknar både i Tyskland och Sverige är en förståelse för att alla “reda pengar” i ekonomin kommer ytterst från företagandet. Alla reda pengar i offentliga sektorn kommer från företag i form av skatter på produktion och arbete.

Det är något många väljare ständigt behöver påminnas om.

Just nu kommer dessutom jättestora summor ur tomma luften, vilket kan bli mycket besvärande i framtiden. . .

S. Å.

+ – + – + – +

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmailby feather

7 thoughts on “Tysklands arbetsgivare har stakat ut vägen upp

  1. Vad skönt att kunna läsa i klartext vad antagligen väldigt många i Sverige känner!
    Slår vad om att vi inte får läsa detta i svenska medier, tyvärr.
    “Alarmistjournalisterna” regerar.
    Men jag tror på följande; Spottar man på en sten tillräckligt länge blir den blöt.
    Kämpa på.

  2. “Alla reda pengar i offentliga sektorn kommer från företag i form av skatter på produktion och arbete.”
    Svenska politiker och journalister: “Det hade vi ingen aning om”.

  3. Bravo tyska arbetsgivareföreningen! Jag hoppas att svenska makthavare tar intryck av deras förslag. Vi har sett nog av stolligheter och symbolpolitik i regi av mp och lydigt verkställda av regeringen.

  4. Den juridiska skvadern “Fossilfritt Sverige” under agronomen Svante Axelsson saknar status eller ansvar som myndighet men driver hela näringslivet framför sig med “färdplaner” för alla branscher direkt mot sämre villkor.

    Marginalpartiet MP med parlamentarisk nyckelställning driver regeringspolitiken i samma riktning. Med ansvar för landet och dess företag, sysselsättning och försörjning borde S omgående bryta detta beroende och i stället samarbeta med mer verklighetsnära, ansvarskännande och kompetenta partier.

  5. Politiken i Sverige lever i uppfattningen att hela näringslivet är med på utvecklingen mot världens första välfärdsland med 100 procent förnybar energi.

    Nu när terrängen kommer att se helt annorlunda ut måste man som i orientering rita en ny karta inför stora tävlingar.

    Magdalena Andersson har flera gånger sagt i media att vi måste också ha pengar kvar för att fortsätta investera för ett hållbart samhälle.

    Det är med andra ord synnerligen angeläget att näringslivet vaknar upp. Nu duger det inte längre att ligga lågt och jamsa med Svante Axelsson och Johan Kuylenstierna.

    Men hur få hål på kokongen? Var hittar vi en svensk tungviktare, som är beredd att säga sanningen? Och som politiken inte kan ignorera.

Comments are closed.