Så ser det ut inne i ett 100m högt torn till ett vindkraftverk, där Emilia Lidman arbetar.
Alla lokaltidningar från Norran i Skellefteå norrut till NSD, Norrländska Socialdemo-kraten i Luleå, hade den 24/1 en artikel med intervju av Emilia Lidman. Hon har gått en kurs om vindkraftens teknik hos Lernia och direkt fått jobb som vindkraftstekniker hos Enercon, ett tyskt företag med många levererade turbiner i Markbygden.
Det kan vara ett ganska fysiskt jobb men det finns hjälpmedel och det är absolut inget problem som tjej. Det är något alla kan klara. När Emilia klättrar har hon en sele med glidlås och hakar, som påminner om de säkerhetsattiraljer som bergsklättrare använder sig av.
Hur utrustningen ser ut visas på en bild av henne ovan artikeln på alla tidningarnas hemsidor.
Emilia Lidman stortrivs med både jobb och schema. Arbetsdagarna är 10,5 timmar, hon jobbar var fjärde helg och har sex dagar långledighet var fjärde vecka. – Det blir som en minisemester. Det passar mig jättebra. Lönen är en annan faktor. Jag fick en ingångslön på 32.500+OB. Det är svårt att klaga på. Att jobba med vindkraft är också något som tilltalar hennes livsfilosofi. –“Jag är vegetarian och intresserad av hållbarhet. Det känns som att det hänger ihop.”
Elin Eliasson Eriksson, utbildningsledare vid Lernia förklarar att kursen har plats för 20 elever och tar 1½ år. Den genomförs mest på distans. Lektionerna är lärarledda och identiska vid de fyra orter där utbildningen finns. En vecka i varje kurs är vikt för praktiska övningar på plats. Tolv veckor är praktik.
Nyligen beviljades Lernia klartecken från Myndigheten för yrkeshögskola med fem ytterligare utbildningsomgångar. Den första sker hösten 2023.
+ – + – + – +
by 
Utbildningen lär knappast berätta hela sanningen om vindkraft. För då skulle alla deltagarna fatta att vindkraft bara är dyr och meningslös miljöförstöring som bör avvecklas i stället för att byggas ut.
Vindkraften är en ytterst opålitlig energikälla som har en förödande inverkan på övrig elproduktion. Den inte är reglerbar och belastar därför nätet ojämnt, vilket gör att den reglerbara elproduktionen helt måste anpassa sig efter vindens nycker. Detta fördyrar annan elproduktion och gör att nätet inte kan utnyttjas fullt. Utan bidrag är vindkraften dödsdömd. Nu får den dock stora bidrag och dessa bidrag går mestadels utomlands till b.la. den Kinesiska staten, utländska riskkapitalbolag och skumma hedgefonder. De stora miljöskador den orsakar i form av ett skövlat landskap, fågel- och insektsdöd samt restavfall som ej kan återvinnas, gör att vingar m.m. bör slutförvaras någonstans. En lämplig plats vore i de tunnlar där kärnavfall förvaras vid Forsmark och Oskarshamn. Kärnavfallet kan upparbetas och till stor del bli till nytt kärnbränsle, men det går inte med vindkraftsskrotet. Ännu bättre vore förstås att slutförvara de politiker och ämbetsmän som är skyldiga till vår energipolitik där, men det senare lär väl stanna vid en önskedröm.
” –Jag är vegetarian och intresserad av hållbarhet. Det känns som att det hänger ihop.”
Hon har gått utbildning i 1,5 år och har inte fattat att vindkraftverk inte är hållbarhet utan slöseri och miljöförstöring.
Och sedan denna myt om att det skulle på något sätt skulle vara bättre att vara vegetarian än något annat. Växtjordbruk är ett av det mest miljöförstörande människan har hittat på.
De överlever förmodligen inte utan bidrag. Därav att utländska företag sätter upp vindkraftverk. De får lönsamhet via bidraget. I annat fall skulle det nog inte byggas några vindkraftverk i Sverige.
Jag efterlyser lönsamheten i bolagen. Överlever de utan bidrag?
Kvinnor kan…också…för mig ett aningens uttjatat ämne, men tydligen gångbart i PK media.
Norrland får faktiskt lite skylla sig själva. om de blåser upp vindmöllorna till skyarna, med grav påverkan på miljö och hälsa. Vad gäller hållbarheten, får vi se vad som händer om något 10-tal år, när skrotet ska tas omhand. Är bolagen som satte upp dem fortfarande med, och tar alla kostnader? Ska samma fundament återanvändas, eller behövs nya, etc…?